Lucka 4 – En pionjär är tillbaka

Under några år var han ett namn på mångas läppar (eller i vart fall webläsare). Sedan försvann han i över 10 år. Men nu är han alltså tillbaka.

Vi flyttar oss tillbaka till mitten av nittiotalet. Tolered-Utby är den för tillfället starkaste av Göteborgsklubbarna med ett färskt guld från SM-stafetten, Casio har sedan några år tillbaka en klocka med hela 30 mellantider vilket har fått orienteringssverige att som en ryggmärgsmässig rutin knäppa mellantider vid kontrollerna för att inte längre behöva gissa hur lång tid det dåliga vägvalet tog. Anmälan till tävlingen om två veckor görs i pärmen vilken som alltid är upphängd i klubbvimpeln. Jörgen Mårtensson är den starkast lysande stjärnan på den svenska ol-himlen men där bakom är, framförallt bland utländska löpare, en av de mest kända svenska orienterarna Stefan Eskilsson, Hässleholms OK. ”Stefans OL-sida” utgör den självklara startpunkten för orienterare som surfar runt på det nydanande fenomenet Internet. Många har kanske glömt Stefan, andra inte. Nu är han i varje fall tillbaka i IFK:s blåvita färger. Vi tar oss därför en pratstund med Stefan Kinell som han idag heter.

Hej Stefan! Kan du berätta lite om din orienteringsbakgrund:

Jag växte upp i en orienteringsfamilj, mormor och morfar var bland de första orienterarna i Skåne. Jag började springa när jag bodde i Eskilstuna och fortsatte i Hässleholms OK när jag som 6åring flyttade till Skåne. Min storasyster orienterade som ung och jag var väl den i familjen som överlevde längst inom orienteringen. Sportsligt var jag som bäst innan jag började OL-gymnasiet i Olofström. Min främsta merit får väl anses vara att jag, i H10, passerade Martin Larsson på sista etappen på O-ringen i Anderstorp

När och hur kom det sig att du gjorde en orienteringshemsida?

-94 när jag läste på Teknisk i Lund kom först Mosaic och sedan Netscape vilket gjorde det möjligt att sprida och läsa text och bilder. Eftersom ett av mina huvudintressen var orientering föll det sig naturlig att det var det jag skrev om.

I början var det mest amerikaner som hörde av sig. Det var fascinerande att folk man inte kände kunde skriva från andra delar av världen med frågor som ”Du som är från Sverige måste kunna mycket om detta, vad ska man ha för kompass egentligen?”

Beskriv din sida

Sidan utgjordes framförallt av en lista med orienteringsrelaterade hemsidor i olika länder och en lista med olika orienterare som hade en mailadress. Man skulle kunna säga att det var en portal även om det var flera år innan begreppet uppfanns.

Sen gjorde jag även en hemsida för O-ringen in Skåne -95. Det var första gången information om tävlingen och resultat presenterades på detta sätt.

(I länken nedan kan du se ett smakprov på den fantastiska layouten, visserligen hämtad från något år efter att Stefan var som mest aktiv, men håll tillgodo)

Orienteringen blev ju senare åtminstonne under några år kanske den idrott som var mest representerad på nätet i Sverige åtminstonne sett till per utövare. Det första som kan beskrivas som ett forum för orienterare måste väl vara Sävedalens gästbok Psaikonet vilket åtminstone något år senare användes av orienterare från hela Sverige.

Ja om jag var en pionjär på att göra orienteringshemsidor, så var väl Niclas Wrane en av entreprenörerna som gjorde något stort av det. Alternativet som sen kom får väl anses vara det första stora samlade forumet inom orientering. Men det är lite roligt för jag och Niclas har även ett sportsligt minne gemensamt. Någon gång på 90-talet gick jag ut på ca 30 plats på en nattsträcka på 10-mila, jag kom ihop med Niclas och under några kontrioller var vi faktiskt uppe i ledningen.

Det var väl ungefär i samma veva som du slutade skriva som dåvarande kommunikationsminstern Ines Uusman sa något i stil med att bara nöjessurfa på internet är kanske en övergående fluga. Var det därför du slutade?

Nej, efter några år i Lund var det andra intressen som tog över. På den här tiden var allt manuellt arbete, man sitta och knacka in alla adresser förhand. När det blev för många gick det inte länge göra ett bra jobb, släppte jag det till andra som skrev kod för att automatisera det hela.

Vad hände sen?

Jag hade andra intressen och höll mig borta från orienteringen i princip utan återfall till för två år sedan då jag började springa några öppna banor med min son Tage. I somras började sen Tage på en av IFKs nybörjarkurser.

Hur kom det sig att det blev IFK?

Jag frågade Tage om han ville prova på att orientera, med IFK. Han undrade om det var riktiga IFK, så man fick en blåvit tröja. Sen var det självklart.

Det är kul att komma tillbaka till orienteringssporten och se hur inkluderande den är och hur väl mottagen man blir i gemenskapen.

Stefan’s OL-sida som den såg ut. (Erik E om du blir inspirerad kan Stefan ge dig lite tips om grafisk design)  

“

Nyheten publicerad på gamla websiten