Tisdagskväll med klubben – summer edition – ultralångsprintdistans med Tage i Italien

Efter ett O-ringenavbrott i tisdagsintervjuerna kommer här ännu en tisdagsintervju med en klubbmedlem. Så här i semestertider är det lite svårt att hålla koll på vilken veckodag det är just idag så vi tänker att ni är lika flexibla som artikelförfattaren och tänker att det nog är tisdag idag…

Idag vänder vi blicken söderut. Uppenbart var det inte alla som fått nog av värmen under O-ringen utan sökte sig till södra Europa för att söka varmt väder, vatten och sol.

Hej där, berätta lite om vem du är?

Jag heter Tage Kinell. Jag springer i H16 för IFK. Förutom orientering spelar jag även mycket musik. Jag spelar elbas i ett band sedan tre år tillbaka med tre kompisar. 

[Avbrott av intervjun]

Tage: Får jag läsa artikeln innan du publicerar den?
Jag: Ja, det får du.
Tage: Vad bra. Då kan vi fortsätta.

[Intervjun fortsätter]

Vad pysslar du med denna veckan? 

Jag är på semester i Italien med min familj. Vi bor i ett ställe som heter Portovenere som ligger på västra kusten strax norr om Pisa. Där solar vi och badar och äter mycket pasta med skaldjur. 

Hur kom det sig att du började med orientering?

Pappa orienterade när han var liten, det gjorde farmor också, och även hennes mamma och pappa. Det var på den tiden man tog tåg till tävlingarna och sa till lokföraren att stanna vid den åker man skulle ha tävlingen vid. Så många i min familj på pappas sida har hållit på med orientering.

Pappa tog med mig till en tävling 2011, vi provade en öppen bana och det var kul. Pappa hade lite gamla kompisar i IFK så efter det provade vi på att hänga med på träningarna där, och det var kul. Sedan dess har jag hållit på.

Vilken är den bästa tisdagsträningen hemma i klubben?

OL-intervaller. För att det går snabbt och det är kul. Och man springer i skogen samtidigt som alla andra.

Träningen innan 25-manna har alltid varit kul, när vi kör med alla grupperna tillsammans. Det blir bra drag i skogen när fler än ungdomarna kör träning tillsammans.

Vad är det bästa med tisdagskvällar med klubben?

Det är väldigt god mat, man får äta tillsammans med alla och träffa kompisar. Gemenskapen i klubben genom att det inte är så att ungdomarna eller eliten bara är för sig själva utan vi är alla tillsammans, att man äter tillsammans och kan prata med alla är kul.

Har det blivit någon träning idag?

Ja, vi sprang genom Cinque Terra – ett fint område med fem små byar längs kusten här i Italien. Det blev långt. Vi körde ett ultralångsprintdistanspass, ett nytt träningskoncept vi testade. Vi började i Monterosso och sprang en sprint i den byn, sen sprang vi över bergen till Varnezza där vi sprang en sprint till. Vidare till tredje byn – Conrniglia – en sprint där och så vidare i alla fem byar.

Det blev ett rätt bra pass på kanske 23 km och 1200 höjdmeter och inkluderat i det fem kortare sprintbanor inne i Italienska byar.

https://www.strava.com/activities/2586957122

Berätta mer – hur sprang ni mellan byarna?

Pappa hade slängt ihop en orienteringskarta med hjälp av open streetmap och höjddata från NASA som vi hade med oss, men mellan byarna går det vandringsleder som man kan springa på så det var inte så mycket orientering. På första leden mötte vi tidigt ett par Australiensare som sa att stigen var superfin, de hade gått andra hållet från den by vi var på väg till. Sen träffade vi två runda Italienska herrar i blåa skjortor med skärmhatt som viftade med armarna och sa massa saker, både med munnarna och händerna. Kanske att det var avstängt och stigen var raserad, men då vi inte förstod italienska fortsatte vi ändå. Vi såg aldrig var det var raserat…

Mellan de flesta byar var det superfin stig och ofta trappor i backarna men sista delen fick vi springa vägen runt då det rasat en del pga regn veckan innan.

Vi mötte många som vandrade mellan två av byarna men ingen annan som sprang. En del av dem var svenskar eller danskar, så då fick vi stanna och prata med dem. Inte alls för att det var jobbigt att springa i backarna och att vi behövde vila, bara för att vi är så trevliga. 😉

Lite gött var det att få hejarop och höra andra som för sig själva sa ”de där måste vara vältränade”, när vi trippade förbi dem på den smala stigen och sa ”mi scusi” / ”gracie” när vi sprang förbi folk.

Sprinterna – hur funkade det?

I de första fyra byarna hade vi lite kortare sprintbanor som var 6-700 meter.

I sista byn hade vi en lite längre bana på 2 km på 12-13 kontroller. I byarna hade vi kartor som var i 1:3000-del. Översiktskartan över hela sträckan var på 1:25000 med 10 meters ekvidistans, utskrivna på två A4:or.

Stämde sprintkartorna ok?

De funkade bra, utom i en by kanske där pappa glömt lägga med höjdkurvorna när kartorna skrevs ut. Det var såklart den brantaste byn. Där var vägar och gränder lite oprecisa så vi fick tänka lite för att få ihop det bra. Annars funkade kartorna förvånansvärt bra. Det blir inte lika detaljerat som en riktig sprintkarta med häckar, exakta detaljer och så men i de här byarna funkade det väldigt bra där det mest är hus, trappor, hårda ytor mellan husen som torg mm och hav. Även här var kartorna gjorda med information från openstreetmap som vi laddat ner och sen konverterat till orienteringskarta i OCAD.

Vad skiljer sprint i en gammal Italiensk by från sprint hemma i Sverige då?

Det är mycket mer turister, man måste ropa ursäkta hela tiden – man skulle haft en bjällra på foten – som Mårten Boström – så de hört när vi kom.

Sen var det mycket tightare gränder, många trappor och genomgångar genom hus. Trapporna kunde gå flera våningar genom ett hus med flera svängar på vägen.

Det fanns inga bilar alls i byarna, kanske en större väg rakt genom byn men utan biltrafik. Inga gator är raka, husen står mycket mer huller om buller vilket gör att det blir mer labyrint-liknande, nästan som inomhusorientering. Man får ta mer kartstopp och verkligen kolla så man kommer rätt. Kolla på bilderna hur byarna ser ut så får ni kanske en bild av hur det var.

Vad står på menyn i kväll?

Förmodligen börjar vi med antipasto, då tar jag gärna en caprese – buffelmozzarella med tomater och basilika. Sen en pasta med skaldjur och bläckfisk och efter det om jag orkar en kula glass på vägen hem genom byn – citronsorbet. 

Det låter bra, tror du man kan få det på en tisdagskväll i klubbstugan under hösten också?

Jag hoppas det, det skulle definitivt höja våra prestationer om vi kunde fixa det. 😀

Vilken är den bästa sommarorienteringen?

O-ringen och komma ner och springa i skogen vid Friseboda där vi brukar fira midsommar.

Har du gjort andra orienteringssaker i sommar och/eller har framför dig?

Första veckan på sommarlovet var jag på O-camp.

Sen körde jag Österlens 3-kvällars när vi hälsade på farmor i Skåne.

O-ringen – självklart!

Senare i veckan kör vi förbi Venedig, där ska jag köra VM-sprinten från 2014 som ett träningspass.

När jag kommer hem så åker jag iväg till GM i Borås.

Sen avslutar jag sommarlovet med publiktävlingar på VM i Östfold.

Vilket är ditt bästa orienteringsminne? 

Det måste varit OL-konfan i Eksjö förra året. Det var massa kompisar, massa träningar och massa kul aktiviteter.

Fem snabba frågor

Sprint eller långdistans?Sprint
Vridbart eller fast kompasshus?Vridbart
Livelox eller rita med röd pennaLivelox
Kolla orienteringsmemes på insta eller skriva träningsdagbok på Strava?Träningsdagbok på Strava
Brunt eller grönt?Grönt

Vad händer efter sommaren?

Då ska jag börja på Katrinelunds orienteringsgymnasium. Jag har hört att det är en riktigt bra tränare där som heter Fredrik. Det ser jag fram emot.

Vill du rekommendera något?

Hitta något bra att lyssna på om du skall åka bil från Sverige till Italien med din familj.

OL-konfa i Eksjö!!!

Ha kul!

Tack Tage för intervjun, det lät som ett väldigt roligt trängspass. Det hade man ju velat vara med på. Lycka till i höst!

Stefan Kinell
Nygammal orienterare som är ungdomsledare, H45:a och kartnerd som gillar att fixa kartor utan att ha varit i skogen och rekat först.

Lämna ett svar