Lucka 17 – Liten tillbakablick – IFK:s elitsatsning för 30 år sedan

I slutet av 70-talet och början på 80-talet var IFK:s orienteringssektion lite på dekis. Flera bra löpare hade flyttat från stan och klubbens enda återstående stjärna var Lars Andersson. Något radikalt måste göras!!!

Fenomenet med ihopvärvade elitklubbar hade börjat med Almby IK 1979 (med bl a Jörgen Mårtensson, Bengt Levin och Björn Stenberg) och sedan med IFK Södertälje. Nu var det dags för västsverige att få en klubb som kunde placera sig i topp på tiomila. Lars fick hjälp av en journalist från Norge som hade stora planer och många idéer för IFK. Han hette Helge Bovim och blev ny coach. Tillsammans med Lars Andersson (som vi läst om i lucka 15) värvade han i slutet av 1981 över ett helt gäng elitlöpare som varit lite ensamma i sina västsvenska klubbar. Inge Josefsson från varit först in på startsträckan i tiomila för Stångenäs AIS, Göran Olsson från Idefjorden, Henrik Undeland från Uddevalla som vunnit O-ringen 1979. Bengt Niklasson och Joakim Brinkenberg från Kungälv med medaljer från JSM och I Trollhättan hittade man Per Flakberg som var duktig sistaårsjunior. Joakim och Pers lillasystrar följde med, Cecilia och Britt, och då hade IFK plötsligt ett bra damjuniorlag också ihop med Marika Ogrelius.

De båda lovande förstaårsseniorerna Tord Hederskog från Lerums SOK och Anders Sjögren från OK Kullingshof anslöt också liksom 17-årige supertalangen Roine Pettersson från OK Landehof. Och därmed hade klubben fått ett i princip helt nytt och slagkraftigt tiomilalag och förväntningarna var stora.

Men varken 1982 i Vilstaområdet utanför Eskilstuna (24:a) eller 1983 i Skeppsta (7:a) fick man till det. Ena gången då IFK var i täten efter halva tävlingen upptäckte Anders Sjögren efter en långsträcka att han stämplat föregående kontrolls stiftklämma i fel ruta. Detta var något som på den tiden kunde resultera i diskvalifikation och han sprang hela vägen tillbaka för att rätta till felet och sedan kom IFK aldrig ikapp täten igen.

Anders Sjögren, från Sjömaden utanför Vårgårda, fick till det bättre i SM-kavlen 82 och tog brons ihop med Bengt Niklasson, Göran Olsson och Henrik Undeland.

Ett exempel på hur det kunde svänga i täten i Tiomila fick vi 1984 i Rörken (öster om Uppsala). IFK:s löpare hade bommat mycket i den svåra och flacka upplandsterrängen på inledningssträckorna och var efter sträcka 6 ca 30 minuter efter täten där Lidingö var i ensam ledning. Men tätlagen fick problem och efter ett superlopp av Roine Pettersson på sträcka 8 var plötsligt IFK 2:a, bara tre sekunder efter Tullinge. Men glädjen blev kortvarig för på nästa sträcka bommade IFK 25 minuter och man slutade sedan 12:a.

Följande år under 80-talet med delvis nya löpare blev tiomilaplaceringarna 6:a, 5:a, 16, 15 och 7.

Bättre gick det då på Jukola -84 och -86 då man blev 3:a och 4:a.

I laget som blev 3:a sprang Bengt Niklasson, Anders Sjögren, Lars Andersson, Tord Hederskog, Göran Olsson Joakim Brinkenberg och Roine Pettersson (som gick från 5:e till 3:e plats på slutsträckan trots att han bara var junior).

Lagsegrarna under 80-talet kom istället på Sjumanna, Hallandsstafetten, Slusskavlen och Siljanskavlen. Och i DM-stafetten vann IFK alla år i H21 mellan -82 till -89.

Nyheten publicerad på gamla websiten