Herrarna femma på Smålandskavlen

Som vanligt bjöd Smålandskavlen på kallt och småregnigt väder. Detta stoppade inte IFKs herrar att slutföra 2006 års stafettsäsong med värdighet. För damlaget och herrtvåan, båda lagen något sjuk- och skadedrabbade, var resan mot målet lite tyngre.

Natt på Smålandskavlen är normalt sett en tillställning med många små tåg av löpare som drar fram. Årets upplaga var dock annorlunda så alla fem IFKs löpare fick göra jobbet mer eller mindre själva. Johanna Asp sprang natt för första gången på flera år i tävlingssammanhang. Ett bra lopp som ledde till en 19:e plats. På första sträckan i herrarnas förstalag gjorde åter Erik ett mycket bra stafettlopp och slutade 3a. Starkt av Erik som under säsongen har vuxit till en stabil stafettlöpare av internationell toppklass. Henrik i andralaget kostade på sig en rejäl svängom i ett av de flertaliga grönområdena och var en bit efter. På andrasträckan i andralaget hade Claesson inte heller något flyt och landade mer mot mitten av fältet. När andralaget var i mål väntade vi på att Thomas skulle passera radion. Detta dröjde och dröjde jämfört med de på förstasträckan, något som dock visade sig generellt för alla andrasträcks löpare i topplagen. Från radion och in plockade Thomas rejält på de i täten. Natt SM-kungen hade inte bommat utan anledningen var lång gaffel före radion och kort efter. Totalt var herrettan trea och herrtvåan 56a efter de mörka etapperna.

Vi har väl alla nån gång hamnat i en situation där vi möter löpare med betydligt bättre fysik än oss själva? Längre ner i texten förklarar Håkan Petersson hur man får fysiskt starkare löpare att räta in sig i ledet bakom. Men innan dess skall jag berätta att jag knappt han vakna till på söndagsmorgonen förän Andy ropade:

– Det är snö ute!

Min första tanke var att det varken är första april eller lurifaxlördagen så vad dillar han om? Ingenting uppenbarligen. Ty snön låg vit över marken runt Sunnebohov i Ljungby, men på väg mot tävlingen var snön dock borta.

Väl på TC var det dags för omstarten. Annika smög runt för damerna utan att göra några misstag och utan att irritera sin skada. Skogsfalken utökade sitt avstånd till de övriga lagen på denna andra sträcka. Först ut i herrklassen med en ledning på fyra och en halv minut var Hakarpspojkarna. Sedan följde Leksand, IFK, Pan Århus, Halden, Linné, GMOK, Kalevan Rasti, Denseln, Vehkalahden Veikot, Skogsmårdarna, Vaajakosken Terä och Tampere Pyrintö inom dryga fyra minuter. Kort sagt hela klabbet var med och först startande Ingvar ”Vurre” Åkesson var ett jagat byte. Efter halva banan hade Håkan i IFK-ettan tagit in halvannan minut och fått sällskap av Leksand, Halden, Linné och Kalevan. Resten av lagen var därmed borta från striden om segern.

Hur gjorde då Håkan när klungan med Antti Harju i spetsen helt sonika höll på att ångade förbi?

– Jag kände att jag aldrig skulle hänga med ända in till mål, berättar Håkan efter målgång. Lösningen var mästerlig. Håkan gör det bara han och några andra inom OL sporten kan på den här nivån. Det vill säga, han hittar det gyllene vägvalet i den Småländska skogen. Resultatet är att istället för 25 meter efter blir han istället 25 meter före på en sträcka. Reaktionen blir att de andra snällt och lydigt håller sig bakom och i Håkans tempo hela vägen till upploppet. Glassigt!

Ut på fjärde sträckan ledde Hakarp med knappa två minuter. Micke i IFK och Mats Troeng i Linné förde klungan under hela fjärdesträckan och Jocke Karlsson i Hakarp blev snabbt inhämtad. Tyvärr för IFK var banan både för enkel och för ogafflad. Detta gjorde att alla sex lagen var väl samlade in till växel. Vi kan konstatera att även Micke nu mera kan se sig själv som en löpare i världsklass på de tuffa slutsträckorna. Andy hade det lite tyngre i andralaget och släppte ut vårt lån (?), Martin Ivarsson från Kil, på fjärde. Martin vrålade ”Nu möjler vi pöjker” på väg till startpunkten. Detta förstod ingen och Martin fick slita själv med tunga ben hela banan. Elva platser plockade han under denna ensamma eskapad.

Firma Norin avslutade stafetten för damerna som slutade 41a. Från damkavlen kan även nämnas att storasyster Engstrand snuvade Skogsfalken och Åsa H på guldet. För herrarna hade Löwegren äntligen fått sin första sistasträcka för i år. Ut på denna ankarsträcka hade han sällskap av idel ädel OL adel i form av Wingstedt för Halden, Jonasson för Leksand, Gueorgiou för Kalevan, Jan Troeng för Linné och Andersson för Hakarp. Den senare lämnade de andra i ett grönområde i början och därmed var de bara fem. Wingstedt fick en halvminuts lucka till Fredrik och Jonasson efter en kort gaffel mitt på banan. Gueorgiou och Troeng var ytterligare några tiotal sekunder bakom. Någon sträcka senare tar Jonasson det vägvalet som Fredrik valt bort efter att ha kommit lite snett. Tyvärr för oss visade det sig vara avgörande. Jonasson och Wingstedt var ensam in till varvning dryga minuten för Gueorgiou och Troeng, som passerat Löwegren. Efter varvning kom ingen närmare sprint världsmästarna Jonasson och Wingstedt.

Avgörandet blev en uppvisning i ”Schakalorientering” när den är som bäst. Wingstedt avvaktade bakom Bengtsforspojken tills denne drog lite snett på en sträcka. Då kopplade den ”grove” från Sandsbro in maxfarten. Med Wingstedt i bra form och bra humör är det få som hänger med. Leksand fick se sig slagna och Halden fick njuta segerns sötma. Lillebror Troeng avslutade på kraft och sprang ifrån Gueorgiou på åkrarna mot målet. IFK slutade på en bra femteplats och visade åter att vi är en av de bästa stafettklubbarna i världen i år. PA tog in andra laget på en 52a plats.

Vi kan därmed göra bokslut på stafettåret 2006. Raden blir imponerande 2, 1, 2, 17, 1, 2 och 5 (Spring Cup, 7-manna, 10Mila, Jukola, DM, SM, Smålands) för herrarnas förstalag. En svårslagen rad som vi alla skall vara stolta över både löpare och ledare. Jag tycker att vi förbättrat gruppkänslan ytterligare i år. Framförallt har vi ännu bättre dialog om, och fokus på, rätt saker före tävling, samt bättre exekvering av detta under tävling. Trots detta vet jag att vi har mer att ge. Vi är bra, men kan bli ännu bättre. Speciellt hoppas jag att tjejerna och ni killar som inte idag tar plats i vårt förstalag inspireras av och glädjs åt förstalaget. Många av er har stor potential och alla utgör ni en viktig del i helheten. Använd november till lekfull träning och för att gå igenom säsongen 2006 för att se vad vi kan göra bättre både individuellt och som klubb. I slutet av november samlas vi i Eskilstuna, i omedelbar närhet till nästa års 10milaområde, och drar upp riktlinjerna för 2007

Tack för alla goa garv och fina stunder under året!

Coacherna genom Tobias

Ps Hoppas att mina glädje tårar efter tiomila blir ännu ymnigare nästa år.

>>TF jag har RTM men har inga bilder

Nyheten publicerad på gamla websiten