B-W-N premären avklarad!

I går tog vi ett stort steg av tio, närmare Tiomila! Den tuffaste av etapperna i BWN är nu avklarad och det är glädjande att se vilken kämpaglöd som finns i Kamraterna!

– Resultat

– Herrbana del 1

– Herrbana del 2

– Dambana

Innan start var det ett förväntansfullt gäng som stod och längtade efter att få ge sig ut på premiärbanan. Det skulle visa sig vid målgång att årets första riktiga minusgrader gjorde att många trötta och kalla kroppar fick slita ont för åtråvärda poäng i BWN.

Väl igång fick vi se vad en vidsynt blick kan ge tillbaka vid vägvals planering! Värst var Henrik Eliasson som krossade banläggarens ideal vägval med att istället för att gå höger, körde ett ”vägen runt” vänster, som visade sig klart snabbast! Tyvärr fick Henrik strax senare utgå på grund av ett ilsket knä, men tävlingsjuryn kan inte annat än dela ut 5 poäng för etappens bästa vägval!

Till radion var det Noborn som hade kommandot, stämplade ensam 3 minuter före Löwegren. Båda hade segerglöd i ögonen, och Fredrik kommenterade -Jag vet precis vart minutrarna har runnit iväg. Lite varm saft och sedan snabbt ut på fortsatt jakt i mörkret! Därefter kom huvudklungan anförda av Antti, som trots sitt namn tyckte det var riktigt skoj! 🙂

Efter 11 km och varvning visade sig resultatet av jakten. Fredrik varvar först, med Tobias i hälarna. Tyvärr hade Fredrik glömt kompassen i skogen när han fipplade med handskarna så i avgörandet på sista slingan, kunde inte Fredrik riktigt hänga med. Tobias fick motta publikens jubel och smaka på lite av den sötman som komma skall till våren.

För tjejerna såg det ut så här: Till start kom Annica, Mia, Karolina och Elisabeth från IFK nåt annat. De började att springa ihop, men redan till tredjekontrollen slittrades klungan. Till varvningen kom Annica bakifrån ikapp Karro, som trodde att hon var ute på andra slingan. -Nej jag är bara på första också, svarade Annica (hon hade också haft problem vid fjärde). Mot första efter varvningen mötte de två Mia som var på väg mot mål och segern i damklassen. Med ena handen i munnen (den var stelfrusen) körde dock Karro sista slingan och avgörandet mot Annica föll till sista då hon tog ett bättre vägval och sprang in på en andra plats efter Mia. (Elisabeth räknas inte, fast man kan få poäng i efterhand om man ändrar sig!)

Övriga resultat hittar ni i resultatlistan!

Kom ihåg!

I går tog vi ett stort steg av tio, närmare Tiomila! Jag kom på några lärdomar, från denna första etapp, att faktiskt fundera lite mer kring:

– 3 minuter är ingenting att hämta hem en tiomila-sträcka! Fredrik jagade ensam ikapp Tobbes ledning efter radion och varvade samtidigt när de gick ut på sista 1,5 km slingan!

– Du kan vinna fast du blir ikapp sprungen av kommande löpare! Ge aldrig upp…

– Laganda! När Vesa´s lampa slocknat, visade Andreas hur vi Kamrater bryr oss om varandra och lös vägen för de båda runt banan, så att de kunde motta sina välförtjänta poäng i mål!

Till alla som var med: Stort tack för att ni kom!

Det var längesen det var så kul att vara arrangör för en träning. Jag satt med gåshud vid radion och lika mycket fick jag när jag såg hur vissa tog ut sitt sista för att ta sig i mål efter den sugande terrängen här i Öjersjö! Otroligt egentligen! Tänker på Karros händer, Anttis näringsbrist, Vesa utan lampa, Claessons handskbyte, Henrik som fick lifta tillbaka, Annicas leende vid målgång, Eriks tomhet i blicken vid varvning, Claus med svullet knä, Tobbe med blodad tand, Jakobs vilja, och alla ni andra som kom upp och sprang!

Och tack Jenny för all hjälp, annars hade det inte gått… och tack Gösta för veden, den värmde!

Tills sist:

Man måste inte tävla för att vara med! Vi ses igen om en vecka, fast då är jag med och springer… Bilder hittar ni i arkivet.

/mattis

BLUE-WITHE-NIGHT program  

Nyheten publicerad på gamla websiten