Ultra-Lång SM med blod, svett och silver!

Årets sista och tuffaste SM skulle återigen avgöras i trakterna söder om Vansbro med HJS-Vansbro och Älgdrevet som arrangör. Det utlovades tuff vildmarksterräng och rejält gafflade banor, något som våra löpare på plats tog med ro då inget kan vara tuffare än getryggens gräs en regnig augustikväll!

Med olika resplaner men med samma mål, att lyfta på såväl ben som blick och älga fram genom skogarna, kom Eskil och John fram till den lite lätt fuktiga arean. Måttlig till stark kupering och bitvis blöt terräng stod det i PM, översättningen löd 200m höjdskillnad mellan TC och de två topparna som skulle passeras på banan samt konstant myrlöpning. Banornas utformning var av Blodslitetkaraktär med två kortare riktigt gafflade varv för att avsluta med ett monstervarv. 17 km stod på meny för Eskil medans John skulle ta sig an dryga 23.

H-20 och Eskil var först ut, trots en uppvärmning på runt sju minuter och ingen gel eller avslagen cola undanlagd vid varvningen var Eskil snabb ut från startgärdet och redan nu kunde man ana hur det skulle arta sig denna dag. Eskil la sig bekvämt bakom Eric Börjeskog, SNO ut från startgärdet och vid startpunkten hade dessa två spräckt fältet. Farten var hög och redan efter de två första varven handlade det bara om två stycken, just de, de två kalvarna från startgärdet! Ut på det långa varvet tog Eskil kommandot direkt och la i en extra växel i hopp om att komma loss.

Avståndet bakåt växte lavinartat men sällskapsresan där fram fortsatte och när gafflingen i boet var densamma blev löpningen lite mer avvaktande i väntan på ”sista rycket”. Denna dag fick vi tyvärr bevittna något så ovanligt som att Eskil inte riktigt hade det sista att ge i kampen om guldet. På väg mot sista fick Börjeskog ett bättre stråk och kunde springa in som svensk mästare. 45 sekunder senare kunde en trött men nöjd Eskil lunka in och fullborda en fantastisk säsong med flertalet SM-medaljer, Junior-VM triumfer och seniorlandslagsuppdrag för att nämna lite ur gottepåsen han gett oss under året!

I H-21 stod ett starkt startfält uppradat och mittibland där fanns en mindre meriterad pojk som med kompressionsstrumpor på benen och gel i bakfickan tänkte att, allt är möjligt! Starten gick och John la sig tryggt i mitten av klungan och gled med ner mot rätt gaffel, en bra start! En mindre kontrollmiss på kontroll tre gjorde att draget försvann men i jakten på ryggarna kom misstaget man inte har råd med. En sex minuters miss som betydde ett hopplöst utgångsläge på det avslutande långa varvet. Men skam den som ger sig, det var ju hela 17 km kvar att springa och nu fanns där inget att förlora tänkte John och sprintade ut med några följeslagare bak på repet. John som kände sig som ett ryskt ånglok kopplade av vagn efter vagn. Trots lite mindre misstag på vägen tycktes krafterna aldrig ta slut! Men med knappa 5 km kvar tog de just slut, loket började snarare tuffa än ånga, orienteringen blev allt enklare för att undvika misstag och omgivningen allt dimmigare. De sista kontrollerna blev en plåga, nu hängde allt på pannbenet! Men så kom ljuset. Speakerns ljuva stämma och målgärdets brun/gröna gräs sken upp och John kunde äntligen stämpla in efter dryga tre timmars löpning.

Årets Ultralång-SM var inget för den veke, agnarna skiljdes verkligen från vetet och de flesta på TC var eniga om att det är såhär det ska vara! Arrangörerna ska ha stort tack för utomordentliga banor och utmanade terräng som gjorde även den jobbigaste upplevelsen till en av de roligaste!

Nyheten publicerad på gamla websiten