Skid-DM stafett

Nedan följer en rapport hur det gick till när blåvitt deltog i onsdagens skid-DM…

Satt i soffan och läste ett mejl från Gurra Elveljung i tisdags kväll. Mellan raderna i det annars blygsamma mejlet utläste jag att Kungshamns korpenserie i basket fått en ny dominant. För mitt inre såg jag Gurra dunka och sätta 3-poängare när telefonen ringde. Det var Fredrik. Först frågade han lite diffusa frågor om formen och min skidträning då jag efter ett tag insåg vart samtalet skulle bära hän. DG (den gamle) hade ju pratat den senaste tiden om belag, struktur, spann och Pölders träningstips inför GSKs DM-satsning.

-Njää, jag har inga skate-prylar sa jag.

-Ingen annan som har som inte ska köra då?

-Öhh, Mattias Grahn kanske, fast hans pjäxor skulle ändå vara för små.

-Attans, Martin ställer upp men han har inte heller några grejor.

-Fast vi behöver ju bara en uppsättning prylar till, första och sista sträckan kan ju köra med samma, vi har ju lånat varandras OL-dojer alla tre, sa jag.

-Jag har nog faktiskt en uppsättning gamla grejer! De får duga. Vi kör sa Fredrik!

-OK, sa jag.

Så nästa dag satt jag och Martin i bilen till Landvetter. Skidhandskar köpte vi på Jukola, så lite prylar hade vi själva ändå. Kändes rätt proffsigt att kunna fokusera bara på insatsen. Fredrik hade säkert gnidit och slipat på skidorna hela dan tänkte vi.

-Skate är ju jävlit kul sa Martin, men man får ju ont i framsidan på skenbenen.

-Har du kört med riktiga skateskidor då sa jag, så du slipper lyfta skidan med foten?

-Njae det har jag nog inte, du vet det hade knappt kommit speciella skidor för skate då.

Helt plötsligt kändes mitt senaste skatepass, bara 5 år gammalt, så färskt att jag antagligen skulle slippa träningsvärk.

Fredrik var på plats och han hade tre(!) par skatepjäxor och tre par skidor med sig.

-Ta peltonenskidorna, dom andra har jag kasserat, men jag kan inte hitta felet på dom så jag tog med dom ändå.

De kasserade använde vi.

PANG

Fredrik, vårt starkaste kort drog iväg som en raket på startrakan med en frekvens som jag inte sett sedan förra veckan då Tobbe N pressade uppför backarna på Öjersjö golfbana. Fredrik var grym, växlade 2:a strax efter duktige skidåkaren Johan Berglund Herkules. Det fysiska praktexemplaret från Hisingskärra, Jonas Martner gav sig ut strax före Martin på andra. Jonas höll undan, men helt oväntat gick jag ut som 2a på sista sträckan! Medaljen inom räckhåll? Jag hade noll koll på tider bakåt och efter 200m gled Stern om mig i utförslöpan. Jag var ungefär en hårsmån från att stupa samtidigt då pjäxorna fastnade i varandra. Det såg nog inte direkt proffsigt ut. Men jag drog om Stern i långa uppförsbacken. SAIK körde om strax efter det och jag insåg att silvret var kört. Ut på andra varvet gled Stern om på samma ställe, och jag ropade att jag ville om på samma ställe som förra varvet. Tugga tugga tugga uppför långa backen igen. Ut på tredje, syran gjorde sig påmind när jag stilade lite extra vid varvningen. Stern gled om igen, jag plågade mig förbi. ”DG syns inte bakom än”, ”KÄMPA” vrålade Fredrik i backen. 25m senare körde DG om. Han såg ut som en riktig stjärnåkare så det kändes ändå rätt OK. Stern var 30m bakom nu. Ut på sista varvet. Stern glider om i nerförbacken, inte helt oväntat kanske. Men han gled ifrån mer än innan. Fan. Spetta spetta, kötta kötta, upp i rygg. Orkar inte ropa undan honom. Inser att jag måste om innan backen, annars kommer jag få stryk. Skriker ”HÖPP” (”Ur spår” kändes fel när det var skate). Får halva bredden av spåret. Tar i. Hör hur han går in i dubbelandningen. Hämtar andan ner i backen innan den branta uppförsbacken. Fredrik gastar. Min kamrat mjölksyran gör sig påmind. Försöker sträcka ut på toppen, fastnar med skidan, helvete också. Kommer iväg, kollar stressat bakåt. Puh, Stern har släppt, defilerar mot mål, hinner känna mig som en vinnare innan jag kommer ihåg att jag tappade medaljen.

Nästa år är det klassisk åkning. Då jäklar.

RESULTAT  

Nyheten publicerad på gamla websiten