Lucka 8 – Finnar vi minns: Tomi Mattila

Det var i nådens år 2009. Ryktet hade hunnit före från öster. ”Det kommer en ny finne och ska bo här hela våren och han ska springa för IFK” sa man. Men ingen verkade veta mer. När kommer han? Är han bra? Vad ska han göra här?

Men så en dag i början av årets första månad, JGH hade strängat en bana från Paradis-parkeringen, så stod han bara där och väntade när vi kom. Tomi Mattila. Mitt första intryck efter en artig presentation och de vanliga hälsningsfraserna, var att den här killen kan precis lika mycket svenska som jag kan finska. Det vill säga, i princip ingen alls.

Redan på det första passet visade han att han verkligen skulle bli ett bra tillskott till klubben, då han bemästrade den speciella göteborgsterrängen exemplariskt. Efteråt kunde man märka en märkbar eufori från vår nye vän, över att kunna springa under barmarksförhållanden i Januari månad. Det är något man inte är van vid i Finland.

Våren 2009 fortskred så sakteliga och de idrottsliga framgångarna lät inte vänta på sig. Vinst i spring cup och en andraplats i sjumanna bockades av samtidigt som vår glada finne visade gryende form både i skogen och i det svenska språket. Dock tror jag aldrig riktig Tomi anammade det norska språket på samma sätt. Efter en genomgång av en BWN etapp frågade Kjell P om alla hade förstått upplägget. Ingen opponerade sig, men när någon efteråt frågade vår östliga vän om han verkligen förstått fick han bara svaret: Nej, med en ton och kärvhet som bara en äkta finne kan frambringa. Jag tror det var i samband med detta läger som några av oss också fick prov på en annan egenskap som vi kommit att förknippa med finnar, nämligen förkärleken av att köra bil snabbt. Tomi ”Ari Vaatanen” Mattila var fast beslutsam att bevisa att hans bilvägval på grusvägar minsann var snabbare än att åka stora vägen runt. Han hade rätt, det var snabbare, men vi som var med i bilen kan fortfarande bli kallsvettiga när minnet av denna resa gör sig påmint.

Tomi sprang så bra under våren att han tog sig in i förstalaget till Tiomila och fick förtroendet att ta sig an den första sräckan. Han gjorde det med bravur, om än med lite otur med en lång gaffling. Ni som var med i Skåne 2009 minns att detta var en riktigt bra tävling för oss blåvita. Efter att ha radat upp praktlopp räckte det till slut till en femteplats, men med riktig tätkänning under stora delar av tävlingen.
Tomis fina lopp på tiomila gjorde att han senare fick axla samma roll på Jukola i Mikkeli någon månad senare. Vi som sprang första sträckan minns mest den nätta sträckan till ettan. 4,1 kilometer på travbana och grusväg skördade en hel del offer. Dock inte Tomi som var med i täten hela banan. En position som laget höll tävlingen igenom och det slutade till slut med en finfin fjärdeplats.

Tomi har själv sammanfattat sitt stafettår 2009 i en film. Den finns länkad här, och i den kan ni skymta flera av sakerna som är beskrivna ovan. Bland annat Tomis första träning i Göteborg, Johans bana i Paradiset. I filmen kan också en annan finsk bekant skymtas förbi.

Jag kontaktade Tomi och ställde några frågor för att få reda på vad han gör nu:

Vad gör du nu för tiden?

Jag bor i Helsingfors och jobbar på ett företag som heter PwC, men mitt mål är att så småningom flytta tillbaka till Åbo.

Hur är formen? Satsar du hårt?

Formen är inte särskilt bra faktiskt, åtminstone just nu. Men det fascinerar ändå att komma minst nu i tätklungan från de första strackorna i 10mila och Jukola. Så jo, jag satsar. Hårt? -Näj, jag hinner inte, men jag försöker satsa på kvaliteten.

Du springer numera för Angeniemin Ankurri. Varför bytte du klubb och varför valde du AngA?

Det var inget fel med Parma som klubb, men alla mina bästa vänner i Parma hade antingen slutat, eller flyttat någonstans. Samtidigt noterade jag att jag hade tränat ganska ofta med AngA-killar och jag kände dem ganska bra. Det finns också en annan orsak, ordet börjar med K men jag kommer inte ihåg vad det var. Jonas vet mer, han frågade faktiskt samma fråga på Jukola i år.
I AngA är det trist bara att man inte får delta i Halikko-viesti. Vi förresten önskar IFK hjärtligt välkommen, sista svensk seger i HV var där någonstans på 1990-talet.

Saknar du inte Göteborg och den härliga andan i IFK?

Jag saknar ju IFK och GBG varje dag.

Vad är ditt bästa minne från tiden i IFK?

Svårt att säga, faktiskt. Detta tänkte jag ganska mycket om. Det finns massa goda minnen. Jukola och 10mila minner jag visst grymt bra. Men om jag nu sku säga bara en sak var det kanske morgen efter 7-manna när Gry försökte fråga mig hur det hade gått på natten. Vet inte varför men jag inte riktig då kunde ta reda på vad det vad hon frågade. Tror att det var en ganska rolig moment åtminstone nu för alla andra i samma rum. Men det finns massa andra saker, har skrivit faktiskt ner några men de finns nu bara på finska.

Slutligen: När kommer du tillbaka till Göteborg?

Hoppas att man kunde fixa något läger däråt i nära framtiden, men då på lite längre sikt kunde jag tänka mig åka ditt för att jobba.”

Rastivuosi 2009  

Nyheten publicerad på gamla websiten