Lucka 4 – Om konsten att aldrig göra misstag…

Att lyckas i precisionsorientering är, liksom i vanlig fotorientering, teoretiskt sett inte svårt alls. Det handlar bara om att aldrig göra några misstag. Varje beslut är ensamt i de flesta fall inte särskilt svårt. Men då tiotals sådana beslut staplas på varandra finns det alltid en risk att underskatta ett problem, eller att tappa fokus en stund. Jag tror att de flesta orienterare kan känna igen sig i det. Jag tror också att de flesta känner igen sig i att det är ännu svårare under tidspress.

I precisionsorientering innehåller de flesta banor två moment. En bana, vanligtvis innehållandes ca 20 kontroller, löses med gott om tid. Vid varje kontroll skall det avgöras vilken av flera möjliga kontroller som är korrekt placerad. Djupa analyser sker vid varje kontroll, och de flesta utövare brukar svara rätt på nästan allt. Utöver banan finns även en tidskontroll, där några skärmproblem löses på tid. Totalresultatet baseras i första hand på antal korrekta svar, och i andra hand på tiden vid tidskontrollen. Detta gör att tidskontrollen får mycket stor inverkan på resultatet, då man kan avgöra resultatlistan med ett snabbt svar, samtidigt som man då riskerar att svara fel, och hamna långt ned i listan. Denna avvägning hanteras olika av de bästa utövarna, där somliga löser problemet snabbt, medan andra försöker minimera risken att svara fel.

Själv tillhör jag den tidigare kategorin, som gärna svarar snabbt. Ingen minns en tvåa. Rätt balans mellan anspänning, fokus och förberedelser är avgörande för att minimera risken för misstag.

För att förstå situationen bättre tänkte jag låta Er följa med till tidskontrollen under O-ringens första etapp, för några månader sedan…

Den gången var jag först till tidskontrollen, och hade passerat många längs banan. Just det har ingen betydelse för resultatet, men förhoppningsvis kan man vara mer fokuserad än dem som använt hela den tillåtna tiden längs banan. Jag stannade vid markeringen 50 meter från stationen. Den finns där för att man som väntande inte skall kunna se terrängen eller skärmarna, men även för att man inte skall höra svaret från den som är före. Men jag var som sagt först, och det fanns ingen att vänta på.

Jag blev därför omedelbart framvinkad, och på väg fram spanade jag runtomkring mig, för att få en uppfattning om terrängen samt finna tydliga hållpunkter att börja läsa från. Jag kikade en extra gång på kompassen för att kontrollera riktningen. Stationen såg ut att vara riktad mot söder. En grop breder ut sig framför stationen, och just när jag kom fram kunde jag även se flera av skärmarna, nere i gropen. Till vänster om mig i gropen tyckte jag mig se en tydlig ås, där det även fanns en skärm. Jag bestämde mig för att börja läsa därifrån, men även försöka ha lite koll på den asfalterade yta där jag nyss väntade.

Jag satte mig den framställda stolen av vit hårdplast. De två arrangörerna gav ett proffsigt intryck, snabba och rappa så att jag inte skall hinna spana för mycket på skärmarna.

– Du har fem skärmar framför dig. Kan du se dem?

– Bra, tidtagningen startar nu.

Så, några få sekunder efter att jag kommit fram till stationen vid gropens kant satt jag där, med en bunt kartor i handen. Nu är inte tid för misstag. Jag vände upp den första kartan, och tog in kartbilden, såg den asfalterade planen, som jag visste fanns en bit bort på min högra sida. Det tog ett par sekunder att placera den ås jag bestämt att läsa från, då den finns ganska långt från centrum av det kartklipp jag fått, och långt ifrån kontrollringen.

Det fanns egentligen bara en kontrollskärm som är placerad så långt bort från mig. Jag tvekade ett kort ögonblick, och läste in vilka föremål de andra skärmarna jag har framför mig satt vid. Två av skärmarna (A och D) sitter tydligt på rejäla åsar, både i terrängen och på kartan. Skärm A sitter dessutom vid den ås jag bestämt mig för att börja läsa från.

Jag vill inte svara för snabbt eller slarvigt, när det är första etappen på O-ringen. Men det finns inte mycket kvar att tveka på. För säkerhets skull räknar jag mumlandes, medan jag flyttar fem fingrar i luften och tittar på skärmarna i tur och ordning. Adam, Bertil Cesar, David, Erik.

– Erik

Jag har inte mycket till tidsuppfattning vid kontrollerna, men det känslan var bra. Jag vände på nästa karta, och ringen var precis vid den ås jag nyss läst in. Gôtt! Jag tittar upp på skärmarna för att bekräfta känslan, och kan snabbt svara, utan att behöva räkna eller den här gången.

– Adam

Jag kan åter vända upp en ny karta, och nu finns det heller inte mycket att tveka på. Skärmen skall vara placerad på en ås, mitt emellan de två tydliga åsarna som jag sedan tidigare känner mig säker på. Adam, Bertil Cesar….

– Cesar

17 sekunder, säger arrangören som håller i klockan. Min egen uppskattning i efterhand är att fördelningen mellan de tre kartorna är 11/2/4 sekunder. Att svara snabbt innebär alltid ett visst mått av chansning, men jag har känt mig ganska säker, och tagit några sekunder extra på mig. Det är ju ändå O-ringen, och fyra dagar kvar.

Den som aldrig gör några misstag har troligen heller aldrig tagit några risker. Men det går att till stor del hantera och minimera risker genom förberedelser, fokus, och att aldrig underskatta ett problem…

Blåvitt i topp efter första etappen!  

Nyheten publicerad på gamla websiten