Jag blev tillfrågad om att berätta om något från förr, och ett jukola dök upp i minnet, ett som ägde rum på den tiden det var 15.000-del, stiftklämma och halogenlampa som gällde, och jag blev kallad för Benjamin (= minstingen)…
Det var min första säsong i blåvitt och det var dags för Jukola, mitt första. Truppen var lite desarmerad men vi mönstrade ändå ett starkt herrlag. Saknades gjordes Björn Kristiansson som skulle få sitt första barn –som enligt uppgift döptes efter IFK-damen Anna F, det andra efter Ida H–, Thomas A hade en brutit revbenet och Flemming J hade brutit armen. Lars hade graderat upp sitt knä med en titankonstruktion men var nu redo att gå igen. Väl på Landvetter flygplats började Tord garva, vad är det för tjommar sa han och pekade på inga mindre än bandmedlemmarna i Wu Tang Clan som i sina stora byxor och lustiga hattar var på väg till Hultsfredsfestivalen för sin spelning för 20.000 pers. (Se youtube www.youtube.com/watch?v=8L4CIx08Di8 som en bonuslucka.) Arto hade fixat boende hos en släktning nära Jyväskylä, en timmerstuga på hans farbrors eller morbrors gård där vi alla sov på en yta av c:a 15m2. Det var hett väder och våra fördomar om finnar besannades då vi såg sonen i huset kom ut från bastun ångandes mitt på dagen.
Laget togs ut på plats, och det diskuterades fram vem som skulle göra sig bäst på vilken sträcka. Det slutade med att jag fick ta första följd av Tårtan Hederskog, Martin Larsson, Jakob Ödum, Torben Skovlyst, Mattias Grahn och Arto Rautiainen som ankare. Bjarne B fanns med som reserv och peppare.
Innnan herrstarten flirtade lagets charmör Jakob Ödum ivrigt med nära samtliga damer på TC, medan jag funderade: lampa eller inte? Det var det jag diskuterade med Bäkkelagets löpare innan jag helt bestämde mig för att köra med lyse. F Sturesson som sen var först inne på första, då i LOK-dressen, körde utan minns jag. Jag fick ställa mig i främsta ledet på travbanan och när jag tittade bakåt på alla frustande löpare var jag så laddad så adrenalinet sprutade ur öronen. Nu jävlar. En bit in på banan när jag stämplade frågade min nye kompis från Bäkkelaget om jag kunde visa var han var, neeej, det går inte, ni kan ju slå oss sa jag ungefär, och nån sa efteråt att han han skrattat till åt mitt artiga svar i skogen. Loppet gick fint och Tord kunde följa upp med ett stabilt lopp. Tjuren från Tranemo skickades ut 5 minuter efter och tog upp jakten. För varje radio var han längre upp i fältet och växlade tillslut som 3a, 1 min efter: och det var dags för Marius gamle onkel att göra sitt. Jakob gick ifatt och förbi och när han kom in först på travbanan kändes det stort för Benjamin, och Jakob erhöll där och då sitt namn den däänske jukolahelt. Torben höll ledningen på 5e med Chris T i Halden kämpandes strax bakom. Mattias gick fint på 6e, och frågade direkt han kom imål: Plockade jag nåt? (svårt att plocka när man går ut i tät). Arto flög ut från TC, och gick kanon länge, låg på andra plats efter halva banan vilt jagandes den store Petter i Halden. På slutet gjorde dock Arto en extra sväng, och de jagande smet förbi. Men en fin 7e plats blev det till slut och kul var det…
| 2012-12-11 23:05 CC |
| Rolig historie. Fin klubdragt og billeder 🙂 |
| 2012-12-12 07:20 Patrik |
| Fin läsning. Du och Martin sluter cirkeln om ni hänger i 185 dagar till. Till sommaren går jukola bara 5 mil ifrån 97 års marker. Kom igen gubbs! |
| 2012-12-12 11:50 EE |
| Härlig läsning! |
| 2012-12-12 22:24 MG |
| Kul läsning Johan! Det var tider det:) Bara 185 dagar kvar alltså, det blir intressant att besöka Finland igen… |
Nyheten publicerad på gamla websiten
