Jukolarappport

Här följer en kort rapport sträcka för sträcka, fyll på efter hand med egna rapporter.

Lag 1

Sträcka 1 (13,7 km) – Rikard Claesson

Lite småtjatigt kändes det att återigen få springa första sträckan, men är det bäst för laget bästa så gör jag det. Som tur är så är så lyckades jag bli nervös denna gången oxå, det är en förutsättning för att skärpan skall vara 100%.

På startgärdet gick det snabbt och löpningen kändes sådär, men vid startpunkten hade jag vridit in mitt kompasshus och följde pilen och registrerade höjder 300 m längre fram. Jag avvek inte från det röda sträcket på den 2km långa sträckan vilket gjorde att man kunde stämpla vid 37:an i lugn och ro :-). Vi är redan i ledningen. Fortsatte fint i några sträckor men vid 6:an följde jag min kompass i det platta mossområdet men den tog mig för långt åt höger, i efterhand kom jag på att jag passerat en stor sten som jag ignorerade tidigare, förstod min position och rusade mot skärmen. Här tappade jag 50 sek. Sedan var det bara att springa snabbt där det gick och försöka inta en bra position igen. Stafett handlar om att springa sin bana utan misstag och utnyttja andra löpare” så jag övergick till den taktiken. Det gav en fin position när vi återigen kom till tallheden, här började jag ösa på igen och passerade några fram till växeln. Det var en kul stafett men jag låg lite för långt bak i fältet efter mitt misstag vilket gjorde att orienteringen ibland kom på efterkälken, ramlade på kontroller innan jag ens börjat med finorienteringen. Det kändes inte riktigt bra men det löste sig denna gången.

Str.2
Martin Larsson
Efter Rikards stabila lopp (som vanligt) var det dags för mig att ge mig ut. Det kändes väldigt dåligt i kroppen på morgonen när vi joggade och jag funderade på om jag skulle komma igång till kvällen. JGL berättade då att han minsann hade varit så seg på morgonen ett annat år på Jukola, men sedan varit i sitt livs form på stafetten. Då kändes det genast bättre.
När Rikard lämnade över kartan i tätklungan, sekunden före Halden och Tore Sandvik kändes det perfekt. Tempot som vi öppnade i var snabbt men inte för snabbt. Kontrollerna på tallheden de första 3 km. var enkla men olika gafflingar gjorde att täten splittrades upp och vid första radiokontrollen var det Halden som ledde före Delta och jag var trea.
Efter radion ändrades karaktären på banan, jag tog kommandot på min gaffel för att ta upp kampen med undflyende Halden. Tre kontroller senare hade jag lagt bort 2 minuter. Ett parallellfel ledde till en miss och många lag kom förbi. Efter det flyttades mitt fokus ifrån att orientera stabilt till att springa om löpare som kommit om. Jag kände mig pigg och höll ett högt tempo, men som vanligt när man släpper fokus på orienteringen, (borde ha lärt mig det vid det här laget) så kom 2 mindre bommar och jag tjänade egentligen inget på min tempohöjning. Lite tröttare och irriterad på mig själv blev resulatet och resten av banan höll jag i orienteringen och växlade 5 min. efter Halden 1 och 2.

Sträcka 4
Daniel Grahn

Jag såg på storbildsskärmen att TA gick på som en rikig tjur under 3:e str och vi var fortfarande med i bra position men dock ej i tät, men jag tänkte att med fyra stabila lopp kvar skulle vi kunna nå en placering bland de 5 bästa.

Jag gav mig ut på min tartansträcka som mätte 8.5km mycket inspirerad och taggad. Hade de första km en svettig lång finne från TP frustande omkring mig. Kände att kroppen var fräsch och det var fantastiskt kul att springa rikigt fort.

Efter 4 km dök SNO:s A. Axelsson upp och helt plötsligt gick det i ett ännu högre tempo som jag fick lite svårt att följa, men jag bet i och det började smaka rejält med räv i käften nu. En litet misstag under en av de få ljusgröna gafflade kontrollerna ledde till 30s tidsförlust. Även en långhårig norsk gutt hade nu tagit upp kampen och vi forcerade de sista kontrollerna mot stadion, nu hade dock jag kort gaffel vilket värmde.

In på upploppet fanns det inte mycket att spara och när jag gick in under måltribunen meddelade speakern placering nr 14, och vi var ett steg närmare. Inte ofta man springer med lampa (petzel) på slagen utan att märkt av ljuset, men den funkade bra som pannband. Nöjd och gjort det jag kunde för dagen fick Hocky kartan och bar vidare kaveln med lätta steg.

Sträcka 6
Martin Claesson

Fick hoppa in i första laget på ett tråkigt sätt när Fredrik skadade sig under uppvärmningen. Jag fick 10 minuter på mig att slänga av mig kläderna, byta nummerlapp, gå på toa och springa till växlingsfållan. Det var ju inte på detta sätt som jag ville vara med i första laget! Jag hade inte hunnit tänka på vad jag skulle göra när Håkan kom löpande med kartan i handen han blev lite konfunderad när jag stod där och inte Fredrik. Jag fick i alla fall kartan och rusade i väg, det flöt på bra på de första lätta kontrollerna över tallheden. Jag fick syn på Junis i GMOK som hade växlat halvminuten före och kom ikapp precis när man var tvungen att börja orientera. Jag tappade kartkontakten och gled snett mot fel gaffel fick stanna upp och läsa in mig och springa tillbaka och ta min kontroll. På väg mot nästa kontroll fick jag lite negativa tankar och sprang på en gren som slet av mig nummerlappen som jag inte hade hunnit fästa ordentligt. Sprang sedan och försökte att fästa tillbaka den, eftersom jag var orolig att vi skulle bli diskade om man inte hade den i mål med löparbyte och allt samtidigt som jag inte ville släppa en liten klunga. Detta gjorde att kartkontakten blev lidande och en ny bom som följd, FAN. Efter denna mardrömsstart så skärpte jag till mig och fick in flytet och gjorde mitt jobb resten av banan, jag tappade till 25:e plats efter missarna som jag höll sedan in i mål. I efterhand förstår jag hur viktigt det är att vara förberedd på att allt kan hända. Jag hann inte få det där pirret i magen som är så viktigt som RC skrev om för att få den där skärpan. Hoppas att man får chansen att visa vad man går för nästa gång.

Sträcka 7
Jamie Stevenson

Jag är nöjd med mitt lopp, det var tekniskt stabilt och jag kände mig stark i löpningen. Jag var inte riktigt säker på hur vi låg till medans jag väntade på startgärdet. Det enda jag visste var att vi hade legat tillsammans med Halden lag 2 tidigare. Riktigt nog kom Martin ett par minuter efter Halden lag 2, tillsammans med Delta lag 2. Han sprang mot mig, leendes, och vikade ut kartan så att jag kunde se lagnumret tydligt på baksidan. En perfekt växling – ingen onödig information, ursäkter eller negativa kommentarer!

Jag sprang fort men avslappnat i början och försökte vika ihop den jättelika karta till ett mera behändigt format. Jag knäppte in några sekunder på Delta lag 2 som låg inom synhåll på den snabba tallheden. Banan drog rätt söderut mot mossarna och redan efter 2 km löpning kom vi in i tyngre mossar med mycket ljung. Här hade vi en långsträcka och jag sprang en liten båge till höger för att försöka hitta “fastlandet” och snabbare löpning.

Vi fortsatte söderut med mellanlånga sträckor in i den detaljerade delen av kartan. Jag gjorde en sväng på 10 sekunder och sedan på 20 sekunder på två kontroller i följd och Kalle Dalin, Leksands OK dök upp i sedvanlig hög fart. Han var stark och låg oftast före tills vi kom ut i tallheden igen.

Väl ute i tallheden kunde jag ta in på den lilla klunga som låg före, och i den branta backen 2 km innan mål sprang jag förbi Kalle. (Här hade jag snabbaste sträcktid, 13 sekunder snabbare en Georgiou. Till gengäld tog han tillbacka 14 sekunder på två utförsträckor i hans tokrusning mot mål och seger!) Härifrån var det lätt orientering och jag försökte titta mest framåt, hålla upp tempot och inte springa några onödiga meter.

Det var en väldigt kul vistelse i Finland för mig. Spännande orientering, fina dagar hos Kim och Salla, och med mina klubbkamrater. Varför åker jag då hem med en känsla av att det här var ett till misslyckande för klubben? Det känns lite som att så snart vi inte ligger i täten blir det tråkigt och när vi hamnar utanför de tio bästa är det bara meningslöst. Är vi så bra att vi inte kan glädjas åt en 20:a plats? Det tycker inte jag. Det hade varit skönt att se alla 7 löpare i laget på scenen att ta emot sina priser.

Fakta för IFK lag 1 på Jukolas hemsida

Lag 2

Sträcka 1 (13,7 km) – Erik Engstrand

Hade aldrig sprungit första sträckan på en riktigt stor kavle som Jukola eller 10-mila. Det kändes därför extra nervöst att starta i det första ledet framför 1300 andra löpare. Jag hade känt mig stark i många veckor innan Jukola och trodde därmed att jag skulle kunna hänga i med i det snabba tempot. Veckan innan arbetade jag som dräng och var då väldigt trött när jag kom efter de långa arbetsdagarna. Jag tog då beslutet att ta det lite lungt med träningen den veckan, för att inte bli slutkörd.

När jag stod på startplatsen började magen bubbla, förmodligen av nervositet. Jag blev väldigt orolig eftersom jag vid ett flertal tillfällen senaste tiden hadde haft problem med magen, senast på Lång-SM. Det var exakt samma känsla.

Startskottet gick, magen blev bättre. Jag sprang i princip allt jag kunde de första 300m, sedan märkte jag att jag började på att bli lite trött, så då saktade jag in för att springa rätt lugnt de första 3km på tallheden. Jag tappade tydligen rätt mycket där, 49sek vid första radion.
Jag sprang sedan i ett jämnt tempo till slutet av banan, utan bommar. Det kändes mycket bra, var 57 sek efter vid halva banan.

Precis innan tallheden började på slutet av banan, gjorde jag ett parrallellfel som kanske tog knappt 1 min, sedan sprang jag ett eget vägval till nästa kontroll som också kostade 1 min. Sedan var det bara att springa allt man hade in mot mål. I mål var jag 2.40 efter ledning på en 86:e plats.
Med facit i hand var jag lite för defensiv på banan. Jag hade för mycket krafter kvar när jag kom i mål. Är ändå nöjd med min insats på min första startsträcka på Jukola.

str 2 (13,7km) -JGL

Kom till TC efter första damväxeln och slog mig ner på ljungheden för att vänta på Jenny B. Brudarna hade öppnat starkt med Stins och Esther på första. Hörde att “Hakkarpspoikkarna” var uppe i tät och drog mig till minnes att det borde vara syrran. Mycket riktigt, in i ensamt majestät kom hon. Detta gav mig energi!

Bollnäs gjorde en fin startsträcka och gav mig ett bra utgångsläge. Ut på tallmon och kötta! Gafflat till 1:an och fastän det var ett par hundra meter mellan kontrollerna såg man konkurrenterna vid de andra gafflarna. Vilken terräng! Vid fjärde kontrollen, första i “berg i dagen”-terrängen, var det helt plötsligt massvis med löpare ivägen, och när jag skulle om så slarvade jag med orienteringen och vips hade jag sprungit 50m öst om kontrollen. 45sek bom och jag fick säga till mig själv på skarpen. Sen flöt det på bra, jag gjorde ett par små krokar till (tot 1min) men var pigg hela vägen.

Växlade som 52:a
Tid 69.45, bäst tid 64min

Sträcka 5 (8,5 km) – Ola Skepp

Denna sträcka avgjordes helt och hållet i den snabblöpta tallheden av tävlingsterrängen vilket innebar ”höghastighetslöpning med vissa teknikinslag” (som Rikard skulle uttryckt det). I den redan lättlöpta terrängen fanns så här sent i tävlingen dessutom upptrajjade stigar vilket hjälpte till att pressa kilometertiderna ytterligare något.

Då sträckan var kavlens kortaste så fanns det ingen anledning att hålla igen på tempot utan det var bara att försöka starta på max och bita ihop loppet igenom, samtidigt som man försökte hinna med att orientera ”lagom” mycket (några kartstopp fanns det absolut inte tid till). Jag öste på så fort jag orkade och fick de första kontrollerna fint. Gjorde någon småkrok vilken kanske kostade ca 10-20 sekunder men överlag gick det helt rätt. Bromsades bitvis av eftersläntrande fjärdesträcksgubbar men det var bara hojta ”ur spår” och tugga vidare. Hade fram till den tredje sista kontrollen gjort ett näst intill prickfritt lopp (lagt bort max ca 30 sek). Slappnade här av lite för mycket i kartläsningen då jag sprang på ryggarna av en framförvarande klunga. Följde med fram till fel gaffel och fick vända tillbaka. Slarvigt, kostade onödiga ca 30-40 sek. Spurtade därefter på in i mål och växlade över som 77:a till en MYCKET laddad Stålnacke (!). Blev ganska överraskad av att det var Stålnacke och inte MC som stod och väntade på mig vid växlingsplanket men jag fick strax därefter höra om Fredriks ”gubbvad”.

Därmed var mitt livs snabbaste OL-tävling avverkad (4.21 min/km). Inte helt nöjd med mitt lopp då jag slarvade bort dryga minuten. Jag är mycket imponerad av Mårten Boströms framfart på denna sträcka då han noterade fantastiska 3.43(!) min/km… Nästa år hoppas jag på lite mer teknikkrävande orientering – då skall finnarna få se på andra bullar.

Fakta för IFK lag 2 på Jukolas hemsida

Lag junis + gubb sträcka 5

fast utan gubbar…
Snäppet bakom de allra bästa lagen befann sig lag 519 i en hård kamp med B-laget. Denna stäcka var kanske den snällast av alla sträckor och lite små förvirrade löpare fanns ute i skogen tillsammans med mig. Men bara för de andra löparna var lite över allt så höll jag koll på mig själv. Jag sprang så bra jag kunde, missade 30 sek. på en kontroll, annars så gick det som på rälls ute på tallhedarna. Och det var jätte roligt att springa och jag sprang tom. med förbi några gubbar, fast det var nog rätt många fler som studdsade förbi mig ute i skogen:) Denna stäcka var det Herrljunga som försvarde B-laget och det gjorde han med en kanon sträcka 47 min på 8,5 min och senaste orienteringspasset för honom var för 2 års sedan på Jukola, starkt jobbat! Själv satte jag personligt km. tid (6,5 min/km) rekord trots mitt livs sämsta form. Tack för hjälpen med vårt lag alla inblandade!!!”

Nyheten publicerad på gamla websiten