Jobbiga backar, roliga banor och massa Schweizisk choklad.
Efter en bra vår med roliga resor som skapat förutsättningar för bra prestationer var jag en av dem självklara i Sveriges JVM trupp. Direkt fick jag mycket stöd och tips från erfarna löpare i klubben som tidigare sprungit JVM. Allt från hur man ska tänka inför de olika distanserna, teknik samt tips inför banketten.
Men framförallt ha kul, njut, och att det varit bland de roligaste resorna de flesta gjort.
Detta var en helt ny situation, jag har aldrig velat prestera så bra på en tävling som denna och jag hade aldrig förberett mig så mycket. Hög höjd, galet kuperat, ny terräng, hur ska detta gå.
Redan 1 juli bar det av mot Schweiz, efter att ha missat lägret förra hösten ville jag känna på terrängen lite innan resten av landslaget kom. Farsan ställde upp och åkte med. Vi fick 4 bra träningsdagar på samma höga höjd som tävlingarna ska gå och jag kände att det gav mycket. 6 juli kom resten av svenska landslaget och jag fick några mer bra kartpass och analyser med dom. Allt kretsade kring förberedelser.
Med stöd från flera i klubben kring uppladdning mentalt, erfarenheter tekniskt och formtopp fysiskt kände jag mig så redo och förberedd det gick att bli när jag väl stod på startlinjen alla tävlingar. Sen gick det tyvärr inte som jag tänkt. Huvudet ville inte riktigt samarbeta i starten, och bommade första på både sprinten och lången. Nervositet och vilja gjorde det svårt att komma in i loppen. Bortsett från det sprang jag bra tekniskt och gav allt fysiskt. Men vad spelar det för roll när man klantat sig i början. Jaja, medelkvalet gick stabilt, och finalen helt okej. Men jag slutade på topp med ett riktigt bra lopp på stafetten fick jag äntligen visat vad jag går för. Bekräftelse i att det räcker långt även internationellt bara jag springer bra känns väldigt skönt.
16 juli på morgonen efter banketten åkte vi till Italien och avslutade med en lugn dag bara svenska juniorerna vid Comosjön. JVM veckan gick fort, det var otroligt kul och jag har lärt mig väldigt mycket. Framförallt om förberedelser och känslan när det väl är dags för veckan man förberett sig för länge. Förberedelserna tekniskt, mentalt och jag lyckad formtopp har jag att tacka alla grymma erfarna löpare i klubben som delat med sig och stöttat. TACK! Får jag chans att springa nästa år så ska första kontrollerna sitta perfekt.
Nu ser jag fram emot att bara ha kul på O-ringen och sedan drar jag direkt till Finland på träningsläger inför nästa års Junior VM.
Avslutningsvis vill jag berätta om den häftigaste OL-händelsen i år som jag var med om igår. Den stora legenden Tobias Noborn testar mitt påhitt att springa med dubbla kompasser, som många IFKare skrattat åt tidigare.
| 2016-08-01 19:02 Henrik |
| Inspirerande läsning! |
Nyheten publicerad på gamla websiten
