Lucka 8 – När vi gräver guld i USA

Guldmedaljerna duggade tätt för IFK i olika nationella mästerskap under 2011. Jenny tog guld i Sverige, Audun och Eskil tog guld i Norge, CC tog ett och Marius en hel drös i Danmark. Men ett mästerskap som ofta glöms bort i dessa sammanhang är de amerikanska. Familjen Eng valde i år att fokusera sitt deltagande till mästerskapen i detta jätteland.

De amerikanska OL-mästerskapen i sprint, medel och lång var året till ära förlagda till en oktoberhelg i Boston. Den anrika universitetsstaden är i idrottssammanhang kanske mest känd för sitt hockeylag och den årliga roddtävlingen, men staden är även hemmamarker för en av USAs större orienteringsklubbar, Cambridge Sports Union. Tillika Karen Williams gamla klubb innan hon flyttade hit till Göteborg.

Engs tävlande i Boston kombinerades med ett besök hos de nu USA baserade IFK:arna familjen Arvidsson i Philadelphia. Arvidissons vilka är lokalstjärnor i Delaware, fick på grund av en axeloperation i sent skede kasta in handuken till deltagande i mästerskapen. Men de bägge kommer vara att räkna med i svensk orientering under hösten 2012. Jenny har under 2011 gjort en satsning på New York maraton och undertecknad kan efter ett intervall pass med Magnus intyga att den forne kortdistanskungen blir att räkna med inte minst när det drar ihop sig till H43-kaveln.

Tävlingskansliet var förlagt till ett motell i Bostons utkanter och innan tävlingarna strömmade det in folk från landets alla hörn. I USA räds man inte för att flyga från Kalifornien eller köra bil i 16 timmar för en helgs tävlande. Tävlingarna inleddes med sprint i en park i anslutning till Boston zoo. Det centrala läget till trots visade sig terrängen vara mer utav skogssprint än vad som brukar vara normalt på mästerskap i Norden. Som först startande blev Jakobs taktik att göra ett säkert lopp, vilket lyckades bra, men offrade 15-20 sekunder på att sent byta vägval efter att inte veta om man kunde ta sig igenom den lurigt markerade tunneln mellan kontroll 7-8. Uppenbarligen var det ingen annan som använde samma taktik för det räckte till en ganska klar seger. Sprintseger i orientering ger här dock inte riktigt i samma mediala uppmärksamhet som när Tyson Gay sprintar hem motsvarande distans på bana. Även Annica hade nåt stort på gång men efter ett misstag mot slutet fick hon släppa Alison Crocker före sig (Alison var den enda nordamerikan som tog sig till final på alla VM-distanser).

Lördagen bjöd på medeldistans. Terrängen kan beskrivas som nordisk med mycket sten fast med mer taggig undervegetation och kontinentalt hård botten. Jakob gjorde några mindre bommar, dock färre än någon annan. För Annica började det gamla löparknät spöka vilket även kom att spoliera söndagens långdistans.

På långdistansen hade banläggaren visat att man här tror på starka kvinnor. Både herr och damklass hade en lite märklig bana som gick runt en sjö, vilket resulterade i 11,3 km i H21 och 10,2 i D21. Terrängen liknade medeldistansen fast med fler stigar. Detta var dagen för den stora bommen. Efter att ha gjort ett bra lopp i 19 kontroller började tröttheten komma smygande, vad som när det skedde länge uppfattades som en serie 15 sekundersbommar utvecklade sig Jakobs största parallellfel i modern tid. Som Peter Jöback skulle ha uttryckt det ”guldet blev till sand”.

Som summering av en helgs fina tävlingar i intressant terräng kan man konstatera amerikanerna har en del teknikträning att göra innan de kan hävda sig i Europa, men att det som alltid är roligt att komma ut på tävlingar i andra delar av världen.

För de lite nördigare finns länkar till kartorna i sin helhet nedan

Medelkarta H21 lång D21 lång D21 sprint Sträcktider  

“

Nyheten publicerad på gamla websiten