Jukola Viesti

Stark insats i klurigt Lapua av IFK gänget som försvarade de blåvita färgerna. De bärgade till slut hem en finfin 10:e plats precis som på 10-mila.

Truppen samlades ihop under fredagseftermiddagen i Vasa 8mil från tävlingscentret Lapua. Efter att Fredrik genomgått en närmare undersökning av gummihanskar, då knarkhunden upptäckt bananen som luktade gott, så kunde färden mot Lapua fortsätta. Hyrbilarna var stora och rymliga så all packning fick plats utan problem, men att vi sedan blev 12 personer under några timmar var kanske inte riktigt genomtänkt när endast två bilar rullade på de finska vägarna.

Väl på plats så blev det träning för några och slappa för andra. Själv joggade/gick jag lite lätt på träningskartan för att föröska förstå kartritaren bättre. Terrängen som väntade skulle vara tung, ibland diffus och mycket undervegetation visade sig stämma väldigt bra. Efter träningen blev det mat och tjat för att sedan somna i det lilla torpet i den mörka finska natten.

fortsättning följer om några timmar….några timmar senare…

…Lördagsmorgonen visade sig bli länge i sängen för min egen del, kanske längsta i år. Vid 9 tiden var det frukost på den idyliska gård som låg intill vårt torp. Efter någon timme över Jukola kartan så var det träning planerat. Jag, Larsson, Linda och Kjell åkte till TC för uppsättning av tältet och dylika förberedelser, sedan stack jag och Larsson ut på träningskartan. Min plan var att springa på cirkus 25min för att få in den rätta känslan. Fick bra flyt och kände mig väldigt pigg och stark. När vi en timma senare kom tillbaks till bilen så var det lunch hemma på torpet.

Efter lunchen var det sista mötet och de sista detaljerna samlades in i gruppen för att hitta den rätta stämningen. I år hade vi inget damlag men alla åkte in till TC för att försöka hitta än mer detaljer till sin prestation under den kommande natten. Efteråt blev det buffé på stadshotellet mitt i Lapua.

Laddningen fortsatte sedan sängliggandes för egen del och vid 21.30 tiden somnade jag in och slog sedan upp ögonen strax efter midnatt. Hur går det var min första tanke? På med radion och försökte urskilja IFK Göteborgs nr 17, inte allt för lätt men till slut hörde jag något om Erik 4-5min efter tät. Henrik hade alltså gjort en bra insats på första då han växlade 31:a 3.43 efter täten. Sedan lite mer slumrande och när Tobias sedan var ute på långa natten så visade det sig att Erik hade haft en tuff natt, men som Larsson sa så finns det många sträckor kvar. Tobias fick gå ut 10.51 efter täten och försökte jobba sig uppåt i fältet trots sina magra staplar i träningsdagboken. Imål sliten och matt visade det sig att den gamla natträven trots allt fortfarande kan springa bra, 32:a och 10.08 efter täten. Nu skickade vi ut den halvskadade ol-teknikern Löwegren, han visade direkt vilken otroligt hög kapacitet den kroppen besitter då han löpte in en minut på täten och förde upp oss till en 14:e plats, nu 9.09 efter täten. Trots sitt fina lopp fanns det missnöje i hans ögon kring två minuters misstag, som vanligt vill han allltid prestera maximalt vilket är helt rätt. Ut på femte var det debut för Christian N som inte var riktigt hundra i kroppen, efter världscupen var han lite hängig men kände sig bättre och bättre. Fokus skulle ligga på orienteringen och det visade han på en gång att han kunde, i full fräs rusade han upp oss till en 7:e plats och nu 9.18 efter täten. Larsson fortsatte sedan i sin vana trogen full fart ut och redan efter 3 kilometer så hade han plockat en minut på täten och var nu nere på en 6:e plats. Sedan blev det jobbigt med orienteringen på några kontroller men väl mot mål visade det sig att Larsson trots allt fortsatt i det höga tempot hela banan då han plockat några sekunder på täten från 5.6km paseringen, nu 12.58 efter täten.

Nu hade jag precis som på 10-mila fått äran att kuta sista sträckan på världens största stafett Jukola. Gjorde några fartökningar strax innan jag skulle få kartan i min hand, knak och fick en stukning på höger fot. Assans vilken skit tänkte jag och försökte hitta lite vatten för att kyla lite. Men nu kom ju Larsson mot mål så det fanns inget att göra, fick kartan och de goda orden gör ditt eget lopp. Japp tänkte jag och sprang iväg, första 20 minutrarna var foten smärta fortfarande påtaglig och svängde en del i min orientering. Efter första radiokontrollen rev jag till en gren och linsen hoppade ut, nu hade jag med en ny så det var bara till att stanna och börja pilla i den. Väl på plats blev det full fart igen och kunde plocka in Rasti-Kurikka igen. Några kilometer senare fick jag fatt på Rajamäen Rykmentti och tempot skruvades då upp ytterligare då båda ville uppåt i listan. Men en gaffel slog sönder vårt samarbete och själv försökte jag hålla tempot fortsatt högt. Vid publik kontrollen fick jag info av Robertsson att det var 30-40 sek upp till en 10:e plats. Såg sedan Rajamäen Rykmentti vid nästa kontroll och valde att göra min egna avslutning vilket visade sig bra då jag kunde smita förbi på den sista kilometern och bärga 10:e platsen. Mot sista möttes jag av ett härligt vrål och stöd från laget och coacher, en underbart härlig känsla som ej går att beskriva, den måste upplevas!

Imål som 10:a och självklart måste jag vara nöjd med den placeringen, men att göra bort 3-4min i misstag är allt för mycket om jag ska vara med och tampas på ankarsträckan mot världstoppen. Som sagt Må trene mer!

Efter prisutdelningen så bar det iväg mot Svedala i bil och flyg. Trött och hungrig öppnade jag kylen och maten frossades sedan under kvällstimmarna hemma i soffan.

Tack alla som var med för en underbart härlig upplevelse!

Lagets mellantider Resultat  

;

Nyheten publicerad på gamla websiten